Idag har vi haft en riktigt fin dag!
Vi har busat i poolen, skojat och skrattat.

Vi hyrde en kanot och paddlade i bukten utanför.

Niklas och jag tillbringade nästan en timme på sta'n o h fick skrubbat fötterna efter alla konstens regler. Sen fick Rebecca och jag predikar oxå. Vilken lyx!

Därefter satt vi på första parkett och såg solens strålar sänka sig över havet. Niklas, den raringen, fixade en pinacolada åt mig. Även det lyxigt!

Man kan säga vad man vill om Thailand. Men man kan verkligen kosta på sig att leva lite lyxliv, för det är så billigt här. Vi unnar oss sånt som vi inte alls unnar oss hemma. Det känns gott!

Dessutom är folket väldigt vänliga. De skojar friskt med barnen och är omtänksamma. Idag kom en kypare och letade upp oss för att fråga oss var vi vill sitta ikväll på middagen, det ska vara eldshow och vi kunde få välja bord. Rart!

En sån här söt kanin gjorde städerskan åt oss.

[Bild]

Nu tar vi en öl på balkongen innan det är dags för dusch och sen middag. Imorgon är det dags att lämna denna gröna djungeln och bege oss till lilla ön koh tao.

Jo så är det. Hela familjen saknar Australien och längtar tillbaka dit.

Där var det rent och snyggt, inget skräp någonstans. På stränder, picknickplatser och överallt tog folk med sig sitt eget skräp. Folk var stolta över och rädda om sitt land och sin natur.

Allt var välplanerat och organiserat för att vara praktiskt. Ingen överdådig lyx utan bara praktiskt och bekvämt. Toaletter fanns överallt, gratis och fräscha. Ok, ute i outbacken luktade det inte så gott från dom, men de var inte skräpiga eller nerklottrade.

Folket var vänliga och intresserade av varandra och andra. Alla frågade var vi kom ifrån, och ville veta mer om vår resa. Ifall vi vecklade upp kartan någonstans, tog det aldrig mer än två sekunder innan någon vilt främmande stod leende vid sidan av oss och frågade om han kunde hjälpa oss att hitta rätt.

Expediter och folk på gatan frågar alltid hur man har det, hur man mår, hur det går. Inte för artighets skull utan för att de verkligen är intresserade.

Landet i sig var fascinerande, vackert, dramatiskt, vilt och betagande. Åh vad vi saknar Australien!

Igår flyttade vi från stillheten på Cyana Beach Resort längre norrut på samma ö, till salad Beach Resort.
Vi hämtades av en taxi, dvs en flakbil med säten på. Sen kördes vi kors och tvärs över ön medan folk hoppade på och av taxin.

Så småningom kastades väskorna av i vägkanten och taxichauffören pekade lite obestämt mot några hus. Bakom dessa hittade vi vårt nya boende. Resort en är helt ok, ganska sliten men ok.

Utsikt från fönstret

Son och mor

Vilopaus

Här är även hundar välkomna.

Efter ett dygn här är niklas och jag ganska rastlösa. Niklas har kommit fram till att om hans framtidsdröm om livet i en bungalow går i uppfyllelse, så kommer han att bli alkoholist... finns ju inget att göra mer än att ta en öl, äta, bada, ta en öl, äta, bada...

Efter sol kommer regn, heter det ju...eller var det tvärtom?

Framåt eftermiddagen mörknade himlen rejält och sedan blev det tropiskt oväder. Skyfall och storm. Vi låg på sängen och tittade ut på ovädret genom panoramafönstret.
Det tog inte lång stund innan gångarna mellan bungalowsen hade 30 cm högt vatten.
Efter nån timme började det kurra i magen. Restaurangen ligger bara 30-40 m bort, men vi fick vänta ytterligare någon timme innan vi kunde vada dit under paraplyer.
Sedan satt vi länge och åt, spelade kort, pratade med övriga gäster och hade det riktigt mysigt.
Tillbaka i våra bungalows hittade grabbarna en skorpion på sin toalett medan vi tjejer slapp lindrigare undan med en ödla på 25 cm. Skorpionen är numera död, medan ödlan lever och frodas gömd inne på toaletten. Dörren är tilltäppt med handdukar över jalusier - hoppas det räcker.

En vidunderligt stillsam dag med sol och bad. Första dagen vi haft sol hela dagen sedan vi kom till Thailand.

Båtresa till koh phangan var rena mardrömmen. Från solsken till skyfall på några sekunder. Plaskvåta satte vi oss på båten, vågorna var nästan tre meter höga och båten gungade våldsamt. Niklas slapp träffa Ulrik men jag tyckte det var väldigt otäckt.

Framme på koh phangan startade racet för att hitta transport till hotellet. Vårt bagage kastades upp på taket till en redan överfull flakbil och sedan trycktes vi in på flaket. Det visade sig finnas svenskar där oxå. De berättade att vi ska se upp för kort och vilda apor här på ön. Ups!

Vi släpptes av mitt ute i ingenstans, vid en liten avtagsväg. Vi tog vårt pick och pack och vandrade längs avtagsvägen. Till sist kom vi fram till en pytteliten resort vid en vik kantad av kokospalmer. Vilken idyll!

Här finns det man behöver i livet, boende, bad och mat. Punkt slut.

Totalt bor här tre familjer. Stillheten är bedövande efter samuis myller av ljud, lukter och stress.

Två nätter har vi bokat här. Jag skulle nog kunna stanna resten av livet men barnen tycker nog att två nätter räcker. Tyvärr.

[Bild]

Utsikt från bungalows veranda

[Bild]

Majsgrillaren

[Bild]

Gatan i chaweng

[Bild]

Poolen med stranden bakom

Dags att lämna denna ön. Nu har vi börjat trivas och så är det dags att lämna. Men nya vyer väntar.
Niklas får ta farväl av alla försäljare, som han blivit kompis med. Finns ingen som drar till sig försäljare som han. Absolut inte för att han handlar, utan för att han snackar med dom.

[Bild]

Här är en av kompisarna, hon grillar majs. Jättegoda saftiga majskolvar.
För övrigt är försäljarna jättejobbiga. Dom lämnar oss inte ifred, varken på gatan eller stranden.
men det finns massor att göra på denna stranden. Blir nog betydligt tystare och lugnare på koh phangan.

[Bild]

Lukas bor i poolen. Han har utvecklat gälar i sina försök att kunna spela död på botten. Han lyckas riktigt bra, ser mycket verkligt ut.