Idag tog vi badkar med oss och gick ner till den långa sairee - stranden. Satt där några timmar och tittade på alla båtarna medan Lukas och Johanna snorklade lite. Niklas och Rebecca spelade strand tennis

Efter en sen lunch gick vi till poolen, badade och slöade. Rebecca och Lukas smet upp på hotellrummen och låg där i svalkan från ac'n med sina ipad's och njöt av egentid.

Vi känner tydligt av att vår resa börjar närma sig sitt slut. Vi är inte lika aktiva längre utan tar det lite mer med ro. Blandade känslor inför hemfärden. Ska bli både skönt och hemskt att komma hem till vardagen.

Imorse checkade vi ut från salad Beach hotel och sa Adjö till alla trevliga människor.

Vi hade bokat transfer och båt genom hotellet. Vi har gjort så varje gång eftersom man är så totalt utlämnad. Vi förstår inte vad de säger och de förstår inte oss. Även om de kan lite engelska så förstår vi ändå inte varandra. Och vi vet ju knappt var vi är eller vart vi ska...

Nåja, transfern kom och bagaget slängdes upp på taket och vi fick hoppa upp på flaket tillsammans med några andra förvirrade människor. Sen åkte vi igen kors och tvärs på bakgator, stora gator och stigar. Rätt som det var stannade bilen och chauffören pekade på ett hus. Niklas gick dit och det visade sig vara incheckning till båten. Sedan kördes vi ända ut på kajen och chauffören pekade igen var vi skulle vänta.

Puh så varmt det var. Asfalten brände under fötterna trots att vi hade skor på. Efter en timmes väntan kom båten. All packning stuvades från golv till tak.

Efter 1 1/2 timme kom vi fram. Det var mer eller mindre kaos i nån alla fått sina väskor och kommit av båten. Niklas hade skrivit ner hotellbaren och strandens namn på en lapp. Vi brukar göra så för att kunna få transfer till rätt ställe. Råder våldsamt kaos på kajerna när båtarna anländer. Då trängs taxibilar, försäljare och folk som vill erbjuda rum. Då gäller det att hitta lediga platser på en taxi som ska åt rätt håll.

Men gissa om vi blev förvånade när vi mitt i all röran såg ett stort plakat med "fonskov fonskov" på (vi hade ju bokat två rum i namnet fonskov). Hotellet hade minsann skickat en bil att möta oss, utan att de hade en aning om vilken båt vi skulle komma med. Så gulligt!

Nu har vi checkat in, ätit mat, suttit på stranden och sett solnedgången och nu tar vi en öl på rummet.

Det blev en magisk afton med god mat och en fin eldshow.

Mitt i showen hördes ett våldsamt brak alldeles intill oss. Det var en kokosnöt som föll ner i blåsten på ett av borden. Vilken oreda! Dröjde inte länge innan ytterligare en kokosnöt föll. Tur att ingen fick dom i huvudet.

Idag har vi haft en riktigt fin dag!
Vi har busat i poolen, skojat och skrattat.

Vi hyrde en kanot och paddlade i bukten utanför.

Niklas och jag tillbringade nästan en timme på sta'n o h fick skrubbat fötterna efter alla konstens regler. Sen fick Rebecca och jag predikar oxå. Vilken lyx!

Därefter satt vi på första parkett och såg solens strålar sänka sig över havet. Niklas, den raringen, fixade en pinacolada åt mig. Även det lyxigt!

Man kan säga vad man vill om Thailand. Men man kan verkligen kosta på sig att leva lite lyxliv, för det är så billigt här. Vi unnar oss sånt som vi inte alls unnar oss hemma. Det känns gott!

Dessutom är folket väldigt vänliga. De skojar friskt med barnen och är omtänksamma. Idag kom en kypare och letade upp oss för att fråga oss var vi vill sitta ikväll på middagen, det ska vara eldshow och vi kunde få välja bord. Rart!

En sån här söt kanin gjorde städerskan åt oss.

[Bild]

Nu tar vi en öl på balkongen innan det är dags för dusch och sen middag. Imorgon är det dags att lämna denna gröna djungeln och bege oss till lilla ön koh tao.

Jo så är det. Hela familjen saknar Australien och längtar tillbaka dit.

Där var det rent och snyggt, inget skräp någonstans. På stränder, picknickplatser och överallt tog folk med sig sitt eget skräp. Folk var stolta över och rädda om sitt land och sin natur.

Allt var välplanerat och organiserat för att vara praktiskt. Ingen överdådig lyx utan bara praktiskt och bekvämt. Toaletter fanns överallt, gratis och fräscha. Ok, ute i outbacken luktade det inte så gott från dom, men de var inte skräpiga eller nerklottrade.

Folket var vänliga och intresserade av varandra och andra. Alla frågade var vi kom ifrån, och ville veta mer om vår resa. Ifall vi vecklade upp kartan någonstans, tog det aldrig mer än två sekunder innan någon vilt främmande stod leende vid sidan av oss och frågade om han kunde hjälpa oss att hitta rätt.

Expediter och folk på gatan frågar alltid hur man har det, hur man mår, hur det går. Inte för artighets skull utan för att de verkligen är intresserade.

Landet i sig var fascinerande, vackert, dramatiskt, vilt och betagande. Åh vad vi saknar Australien!

Igår flyttade vi från stillheten på Cyana Beach Resort längre norrut på samma ö, till salad Beach Resort.
Vi hämtades av en taxi, dvs en flakbil med säten på. Sen kördes vi kors och tvärs över ön medan folk hoppade på och av taxin.

Så småningom kastades väskorna av i vägkanten och taxichauffören pekade lite obestämt mot några hus. Bakom dessa hittade vi vårt nya boende. Resort en är helt ok, ganska sliten men ok.

Utsikt från fönstret

Son och mor

Vilopaus

Här är även hundar välkomna.

Efter ett dygn här är niklas och jag ganska rastlösa. Niklas har kommit fram till att om hans framtidsdröm om livet i en bungalow går i uppfyllelse, så kommer han att bli alkoholist... finns ju inget att göra mer än att ta en öl, äta, bada, ta en öl, äta, bada...

Efter sol kommer regn, heter det ju...eller var det tvärtom?

Framåt eftermiddagen mörknade himlen rejält och sedan blev det tropiskt oväder. Skyfall och storm. Vi låg på sängen och tittade ut på ovädret genom panoramafönstret.
Det tog inte lång stund innan gångarna mellan bungalowsen hade 30 cm högt vatten.
Efter nån timme började det kurra i magen. Restaurangen ligger bara 30-40 m bort, men vi fick vänta ytterligare någon timme innan vi kunde vada dit under paraplyer.
Sedan satt vi länge och åt, spelade kort, pratade med övriga gäster och hade det riktigt mysigt.
Tillbaka i våra bungalows hittade grabbarna en skorpion på sin toalett medan vi tjejer slapp lindrigare undan med en ödla på 25 cm. Skorpionen är numera död, medan ödlan lever och frodas gömd inne på toaletten. Dörren är tilltäppt med handdukar över jalusier - hoppas det räcker.

En vidunderligt stillsam dag med sol och bad. Första dagen vi haft sol hela dagen sedan vi kom till Thailand.