Tidigt onsdag morgon bordade vi 4WD minibussen och gav oss ut på äventyr i bushen.

Det blev en resa vi sent ska glömma. Vi var tretton personer totalt, de andra kände inte varandra. Det var backpackers och två äldre turister, en äldre förvirrad dam från Holland och en herre från Tyskland. Våra guider heter Rick och Paul. Niklas och Paul blev snabbt bästa vänner. Totalt körde vi över 160 mil på fem dagar men vi var så otroligt jetlaggade så vi sov de flesta milen. Trodde inte man blev så påverkad. Rick väckte oss i god tid innan vi skulle av bussen på de olika destinationerna genom att ropa i micken" well my sleeping beautys it is time to wake up".

På ett ställe åkte vi båt på floden och fick se krokodiler på riktigt nära håll. Vi fick träffa aboriginer som berättade och visade om sin kultur. Vi fick se deras målningar på berget. under färden med bussen stannade Rick så fort han såg något. Tvärnit, backa tillbaka och så berättade han. Rick var väldigt kunnig och kunde allt om alla vilda djur vi såg; wallabies, bufflar, vildhästar, åsnor, ödlor, fladdermöss/flygande hundar, örnar, storkar, ödlor, termitstackar.

men framförallt vandrade vi i bergen till forsar och vattenfall. Kristallklart svalkande vatten som forsade nerför väldiga kopparfärgade berg. Vi simmade och badade i vattenfall och sjöar. Gudomligt vackert och skönt. För det var ju stekande sol och 35-40 grader varmt och klättringarna tog ofta 1/2-1 timme innan vi var framme. 

Överallt var det krokodilvarningar och krokodilfällor, så lite läskigt var det. Men vi litade på Rick som sa att det var ok. På ett välbesökt bad vattenhål stod det att man inte skulle bada mellan kl 19 och 07 för då fodrades krokodilerna...

Vi sov i ett slags tält, det var stålstomme och moskitonät med preseningstak på. Man såg tvärsigenom nätet och ut i natten. Och när man tände sin ficklampa så såg alla andra tvärsigenom tältet och in. I tältet fanns riktiga sängar som vi bredde ut våra sovsäckar på.

Första natten var det mörkt när vi kom till campen. Vi kastade in våra grejor och hjälptes åt med att fixa mat. När vi sen ätit och skulle krypa ner upptäckte vi att vi delade tält med en tjugofemcentimeters lång ödla och spindlar stora som handflator. Den natten sov vi inte mycket...

Barnen var jätteduktiga och hjälpte till med allt från att bära packningar , laga mat, diska, städa tält etc utan att gnälla trots att de var konstant trötta och hungriga. Maten; känguru, lamm och sånt vi inte ens vågade fråga om vad det var, tilltalade nog ingen av oss. Inte heller protesterade de över att duscha (jo det fanns dusch o toalett på alla campErna) tillsammans med grodor, myror , ödlor o spindlar. 

Nu när vi är tillbaka på hotellet längtar de ut i bushen igen!!!

långt inlägg denna gången men jag kunde berättat mycket mycket mer... Bilder kommer när jag kan ladda upp dem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna gången är det bara jag (Rebecca) och Johanna som gett oss ut. Vi kör en favorit i repris och åker till Australien igen, just i skrivande stund sitter vi på frankfurts flygplats och väntar på att få gå på planet som sedan tar oss vidare till Sin...

Här kommer några tips för er som ska på långresa! Packa inte för mycket, tänk på att du själv ska bära det. Välj en väska du trivs med, av samma orsak. Ha en mindre ryggsäck som handbagage, den blir bra att ha till dagsturer oxå. Välj inte för lite...

Att göra en långresa må vara drömmen. Att komma hem kan vara mardrömmen. Skämt åsido, så illa är det inte. Men visst upplever vi ångest, saknad o h längtan tillbaka i olika grad, som tar sig olika uttryck. Ur detta växer sig förvissningen om en ...

Det finns ett "före" och ett "efter" resan. Vi hoppades att resan skulle ge oss perspektiv på tillvaron och nya värderingar. Allra mest närde vi väl en barnslig inre dröm om att vi inte skulle komma tillbaka igen utan hitta vårt paradis och skapa ...

Ja, vad var bra och vad var onödigt? Såklart olika från person till person, men så här gjorde vi: Kravet var att alla skulle transportera sin egen packning i vått och torrt utan att klaga. Alla valde själv väska - vilket ju rent faktiskt innebar ...